woopwoop

Det är lördag förmiddag, jag sitter hemma i lägenheten och dricker mitt morgonkaffe. Jonas är och jobbar och jag är glad för att jag för första gången sedan i tisdags morse idag fick vakna upp i armarna på honom. Mitt fina hjärta. Jag har ju bott hemma hos mamma några dagar under tiden som jag haft bihålsinflammation. Kanske mest för att jag när jag är sjuk är världens mest uppmärksamhetskrävande person. Finns ingen alls som det är lika synd om. Men det har varit väldigt mysigt att bo hemma i Dvärsätt lite, jag behöver det ibland. Att bara få komma ifrån allt och slippa tänka så mycket. Att dessutom få spendera tiden med min underbara familj är också alla rätt. Speciellt när världens bästa storebror kommit hem från Uppsala under julen också. Som jag saknat honom.
Har också spenderat tid framför ratten och övningskört med pappa lite, Rasmus var också med och det känns ibland som att de båda tycker att jag är en katastrof och fara för trafiken, igår var en typiskt sån dag.
Men jag ger inte upp, det är så himla, himla nära nu.
 
 
Idag ska jag julstäda och tvätta hela dagen, känns galet tråkigt. Men jag vet det kommer kännas så bra att ha det gjort ikväll när jag välförtjänt tar ett glas rött tillsammans med en av mina bästaste vänner innan vi går och ser Anttila. Känner att denna lördagkväll kommer bli så oerhört bra.
 
Ni får en bild på oss sen ungefär kanske en vecka innan studenten eller något. Världens bästa Emilia och jag.
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0